Eftersom min mor seglade bortom stoderna till den stora oceanen i himlen för ett par år sedan så råkade jag bli med båt i vintras som en del av arvet. Det verkade som en bra idé just då helt enkelt. En båt hade jag aldrig haft innan (förutom optimistjolle) och jag behövde något som tar mig bort från datorerna.
Som min bror vist har sagt många gånger så finns det dock inga gratis båtar – och det var en del jobb att göra innan den kunde sättas i vattnet, tittar man på satellitbilderna från google maps har den stått på land ganska länge, och senaste gången den verkar ha varit igång på riktigt (sjöräddningssällskapets dekal) troligtvis var 2013.
(Det står en Bavaria och förfaller precis invid, fören syns på en av bilderna, den är nog fortfarande möjlig att rädda, så är någon sugen – ring getteröns marina och se om de vet vem som äger den…)
Eftersom båten stod i Varberg så blev det till exempel ungefär två veckor hotell för att få ordning good enough på grejorna innan den kunde sjösättas.
Ett alternativ hade varit att köra den på bil hem, men jag fick löjliga offerter och konstaterade också att om jag ställer den på tomten kommer jag aldrig att sätta den i sjön. Istället skaffade jag båtplats i Herräng och bestämde mig för att segla hem den under sommaren. Går det så går det, i värsta fall hade vi fått göra ett lyft någonstans under vägen.
Vi delade rätt snabbt in det som behövde göras i nu-problem: byta bälg på s-drevet så det inte säger plopp när den går i sjön – det lejde jag bort, byta fönstren som läckte, skrapa och rostskydda järnkölen, kasta kasta kasta saker som absolut definitivt aldrig skulle behövas eller var för gamla/trasiga för att användas, till exempel matolja från 2012.
Andra saker, som att sätta dit nya gardiner istället för de som gick sönder när jag drog dem åt sidan, strök vi eller la i “sen-problem”-högen. Toaletten som var kopplad till en numera olaglig tanklösning (“dumpa i havet”) tog vi bort, satte dit en skiva för att få en yta ovanpå fästbeslagen, och så ställde vi en portaportti som far hade haft i husvagnen som nödlösning istället.
Gasolslangarna var från 2001 – så de skar jag bort. Bör bytas vart 3-5:e år enligt internetz. Istället tog jag ned en liten induktionsplatta som normalt används till ölbryggning och ett campingkök till båten som gap-fillers tills vi hade fixat slangar till spisen.
Rent principiellt så valde jag att minimera mängden möjliga “sunk costs” om den skulle sjunka under mina fötter, så inget som inte var absolut nödvändigt gjordes förrän det blev absolut nödvändigt.
Sjösättning den 17:e maj, jag bodde en vecka i båten för att kontrollera att den flöt. Fick hjälp av far och bror att masta på, ingen av oss hade mastat en 7/8-rigg innan så det var spännande.
Eftersom masten är topptung när den hänger i spridarna fick jag agera motvikt. Vi hittade givetvis den händiga mastupphängar-manicken som hade gjort det görbart på en kvart dan efter vi hade mastat på.
Masten i sig var ett spännande kapitel den med – att hitta den krävde att vi klättrade över en massa andra, mätte, höftade med spridarna… men i stort låg den där den skulle ligga och i stort var den helt okej.
Att åka tåg från Varberg till kontoret på Lindholmen var jättesmidigt så under dagarna var det jobb och kvällarna följa efter kablar och sätta etiketter – en datorkopplad brotherskrivare var eventuellt vinterns bästa köp. Elsystemet har haft hejdlöst tillväxt under 40 år, förrförra ägaren var inte helt bra på el, och tydligen var det inte ens viktigt från fabrik att ha olika färg på plus och minus eller att låta bli att blanda hejdlöst.
Etiketterna på strömbrytarpanelen stämde nog senast 1990… så där blev det nytt allt eftersom vi hittade vart brytarna gick. Det funkar ju om man vet vad det skall stå egentligen – men personen som visste det gick ju inte att prata med längre.
Att det har växt organiskt med prylar i båten under året märktes till exempel även på att det var omöjligt att komma ner i motorrummet med den eftermonterade varmvattenberedaren på plats så den åkte ut, annars gick inte vattenavskiljaren till bränslesystemet att tömma.
Troligtvis sätter vi inte tillbaks varmvattenberedaren, eftersom det visade sig att det går bra utan varmvatten, men om jag gör det så kommer den sitta på camlock-kopplingar.
Bränslemätaren hade jag kastat i ett anfall av städiver – det var en graderad pinne som man sticker ner i tanklocket… – så sonen och jag monterade en gobius pro istället utanpå tanken för att varna vid 1/3 kvar.
Mycket jobb, men helt okej, eftersom det innebär att jag fick lära mig nya saker.
Nationaldagshelgen hade vi tänkt segla, men det blev ju full storm så det blev mer skruvande och fixande. Vi upptäckte även att det läckte rätt rejält från ventiler och luckor på grund av skörad plast och torkad sikaflex – vad gäller tätning så är butyltejp för övrigt nästan alltid svaret, sikaflex är nästan aldrig svaret. Vi tätade det som gick, och drog en presenning från biltema över houdiniluckan.
Ett annat mindre problem vi upptäckte var att batterierna inte laddade när man kör motorn…
Internet visade sig vara en fullständig bom vad gällde felsökning av laddningsproblemet så vi konstaterade att det där får vi nog leva med. Hade båten varit närmare hem hade jag bultat loss generatorn och lämnat in den – vilket visade sig vara bra att vi inte gjorde, men mer om det i nästa postning.
I alla fall, en diesel funkar utan generator, så vi fixade en solpanel för att få bruksströmmen täckt och ett inverterelverk ifall vi inte skulle få ordning på laddningen.
I värsta fall hade man kunnat ställa elverket på fördäck och dra fast det med spännband och köra under gång, men med 4×100 Ah batteri så kände jag mig inte särskilt orolig för att behöva ladda annat än kvällstid – och då förhoppningsvis på gästhamnsel.
Eftersom båten flöt även om det var vissa friktioner så bokade sonen och jag enkelbiljetter hemifrån söndagen efter midsommar för att börja segla hem den till Roslagen.