Då skulle det alltså slussas!
Vi hade förberett med gigantiska fendrar runt hela båten, eleganta kanalplankor, och långa linor med brytblock från för till akter så vi skulle kunna slussa med vinscharna.
Man sätter av en person på hoppilandbryggan strax före slussen, sedan sätter den personen fast för och aktertamp. Förtampen skall vara cirka 2 ringar framför båten, och aktertampen skall sitta rakt ned. När allt är klart är det tummen upp till slusspersonalen som börjar köra slussen.
När vattnet höjer sig vinschar man hem båten som sakta rör sig framåt samtidigt som båda tamparna hålls sträckta och man slipper slag mot sidan av slussen.
På väg mellan första och andra slussen i Sjötorp träffade vi på en go gubbe, en finne som hade köpt en folkbåt i trä på blocket i Stenungsund. Han slussade sedan med oss hela vägen till Töreboda. Lite av en utmaning eftersom han for själv, och att hans motor inte var helt tillförlitlig… Han nämnde att han hade ankaret i högsta hugg för han hade fått motorstopp två gånger på väg upp och det tar ett tag att dra igång motorn igen efter ett stopp.
Att slussa blev ganska snabbt rutin – jag styrde mot hoppilandbryggan så vi kom i lagom fart cirka 30 cm från den, sonen hoppade av, jag gjorde gaspådrag för att manöverera från bryggan, in i slussen, bromsa, sidotilläggning…
Fläckarna på däck går bort om man tvättar båten, men det krävdes inte för att den skulle flyta och röra sig framåt.
Det blev både rutin och rätt trist rätt fort, så efter ett tag började vi räkna ned hur många slussar som var kvar – på västsidan är det 21 slussar varav 20 är uppåt.
Även landskapet blev ganska snabbt rutin – i början var det rätt kul att åka båt genom åkrarna, men efter ett tag så har man sett alla ängar som finns.
Det går inte fort att åka båt… vi blev omcyklade och omsprungna rätt så ofta.
Eftersom syftet med resan främst var att transportera båten och inte att se Västergötland (som vi redan har sett på längden och tvären) så satsade vi på lunch under färd de flesta dagarna. Första dagen upptäckte vi att drytechs torskgryta (som jag offrade mig på eftersom den är erkänt inte jättegod) var magnituder godare än blå bands “pasta med ost och broccoli”. Tänk “gammal rivosto” som smak på pastan…
Någonstans här började skägget se riktigt nautiskt ut också.
Vi tryckte på och kom till Töreboda första dagen – Töreboda en ort som finns på riktigt (jämfört med de andra gästhamnarna i kanalen). Även känd som Tröstlösa efter sista besöket jag gjorde med båt, cirka 1980, varifrån jag enbart minns alkisarna.
I Töreboda hittade vi först ingen kajplats med el, vilket var en rätt stor besvikelse för delar av besättningen och orten gjorde alltså skäl för sitt öknamn igen.
Dels kör vi avfuktare och induktionshäll på el – jag hade ännu inte fixat gasolspisen – men framför allt kör kvällsunderhållningen (laptop) på el. Det fanns lediga uttag men de låg för långt bort för vår uppsättning av utomhuskablar.
När vi gick upp för att äta såg jag dock att det hade uppstått en ledig plats vid ett eluttag – 13 steg lång. Båten är cirka 9 steg, så vi gjorde en snabb manöver, fickparkerade in oss där, och kopplade in elen.
Sedan blev det middag på Mandys diner – anledningen till att vi hade kört på till Töreboda.
Under natten blåste det upp, och till morgonen var det rejält blåsigt. Prognosen sa runt 20 m/s (det vill säga det vädret vi skyndade oss över Vänern för att slippa få på Vänern) och vi konstaterade oss vara rejält inblåsta. Så det blev en hel dag till i Töreboda.
Vinden ökade under dagen och vi var rätt glada över vår el-plats. Vi passade på att handla livsmedel, och sedan blev det middag på Mandys igen.
Trots blåsten var det en del båtar ute och åkte – båten framför oss lämnade mitt på dan, och det kom en gigantisk dansk båt och la sig på den platsen framåt eftermiddagen. Ungefär halva båten kom in till kaj, men de verkade nöjda med det med.
Någonstans mitt på dan pratade jag med en kille från Lysekil som liksom jag bara skakade på huvudet över att folk var ute på vattnet i det här vädret, vi var rätt överens om att det var ett extra spring och en kopp kaffe som gällde.