Fas 1 – Få båten sjövärdig
Det tog sammanlagt mellan två och tre veckors arbete för att iordningsställa båten – från att ha täckt den (den har stått utan täcke i flera år) till att vi sjösatte den. Mycket av tiden var “vänta på bottenfärg som torkar”, tid som fylldes av att kasta skräp, städa, märka upp kablar.
Huvuddelen av det aktiva arbetet innan sjösättningen la vi faktiskt på att röja ur saker ur båten som har legat och legat. Många år på land betyder många prylar som samlas.
En sak vi konstaterade under röjandet var att man inte skall lämna saker av papper i en båt när den står på land – papper drar åt sig fukt.
Det kunde varit betydligt värre med tanke på att det var flera års underhållsskuld, men eftersom båten inte var lätt åtkomlig (en dagsresa enkel väg), så blev det meckigt. Vi bodde på hotell i Varberg totalt två veckor, och sedan blev det några helger och kvällar här och där när jag befann mig i Göteborg i tjänsten.
Planeringen gick ganska fort från “det här vore schysst att ha” till “detta måste fixas, resten löser vi sedan”. Tidspress gör mirakel för prioriteringsförmågan.
Förutom uppenbara saker som bottenfärg och prylkastande så behövde vi byta bälg på drevet. Det lejde jag bort för det är megajobbigt och gör man fel går båten rakt ner. Se även https://www.praktisktbatagande.se/livetombord/sa-byter-du-balg-pa-ett-s-drev .
Största negativa överraskningen var att fönstren hade läckt på grund av torkad tätningsmassa vilket ledde till att halva översta hyllan på babords sida behövde sågas bort. Som tur var hade det inte fuktat djupare än plywooden som var “tak” över stuvfacken, och den var varken bärande eller på annat sätt kritisk.
Eftersom ett av fönstren gick av när vi tog loss dem så bytte vi samtliga fönster mot nya, i mörktonad plast istället för klarplast som de gamla var tillverkade av. I sammanfattning blev bytet ett plus, särskilt jämfört med om det hade gått av under färd, men det var en kostnad som jag helst hade väntat med till “sedan” eftersom jag när detta gjordes inte visste om båten skulle gå framåt.
Vi tömde också bränslesystemet innan vi bytte bränslefilter för att minska risken för infekterad diesel. Biltema hade en bra hävertpump som verkar vara “gold standard” för dieselpumpande, det är nämligen såna som de som snor diesel på åkerier använder såg vi på SVT häromdan. Den tog vi hem genom att buntbanda den på mantåget. Underligt nog var det aldrig någon som frågade om den, till skillnad mot fläckarna på däck som engagerade många.
En sak som förvånade mig med bränsle- och oljefilterna var att det är försumbar skillnad på pris på Penta original och piratfilter, handlare om några tior på ett filter för 200:-, att folk köper pirat i det läget begriper jag inte.
Vattenavskiljaren var full med vatten, så det var ett bra drag att tömma bränslesystemet. I samband med att det gjordes läste jag en postning på ett segelbåtsforum av en person som ville ha en båt men inte ville bli dieselmek, då tänkte jag “lelle pöjk, då får du skaffa bensinare…”.
Vattenavskiljaren skall bytas mot ett CAV-förfilter med glaskopp i höst, och det är ett bra exempel på observation ett – “shoppa runt”. Jag handlade från Axelssons marin, de tog 300 plus frakt på rea, traktordelar.net tar ca 400, och Seasea tar 1180.
Den andra observationen i den här fasen var att “Biltema har acceptabla prylar som löser faktiska problem om man är noggrann när man handlar”. Biltema ligger dessutom 5 minuter med bil från marinan i Varberg till skillnad mot tex Seasea som har den närmaste butiken (jag känner till) i Långedrag.
Bästa sakerna vi skaffade:
- Vattendammsugare (Biltema)
- Barntvättlappar (Willys) – luddar inte så de är perfekta för motorarbete, och olja etc blöder inte igenom så man kan ha dem under kletiga pryttlar
- Butyltejp, inledningsvis för att täta fönstren med men vi använde det till rätt mycket annat med. Rekommenderat av min bror, båtbyggaren. Se även https://marinehowto.com/bed-it-tape/
- Engångshandskar. Vi har använt flera hundra.
- Etikettskrivare (betald länk, https://amzn.to/4m7fDDe ) för att enkelt märka upp elkablar vid spårning av vad som går vart, som tidigare postats hade alla kablar antingen samma färg eller så var det slumpmässigt om svart var plus eller minus.
- Övervakningskameror (betald länk, https://amzn.to/4o8hs4G) så vi kunde se hur det såg ut i båten och under täcket när vi inte var där.
Saker vi skaffade men aldrig använde:
- En hel del grejor för att bygga om elsystemet vid behov. Det var helt enkelt inget som gick sönder som behövde bytas ut, och jag valde att inte röra det som fungerar. Blir vinterverksamhet.
Fas 2 – Sjösättning och före vi gav oss iväg
Jag bestämde att sjösättning 17:e maj var optimal kombination av tidspress och reservtid innan vi behövde fara iväg, så så fick det bli. Det gick precis, med hjälp av släkten i Göteborg och hård prioritering.
Att bo i båten först en vecka efter sjösättningen (jag var där själv) och sedan över nationaldagshelgen (hela besättningen, och det var då det regnade) var en framgångsfaktor, det gav insikter som var viktiga för att vi skulle lyckas. Vad saknades, vad behövde fixas, vad var good enough, vad skulle vi ta med hem så det inte tog plats när vi for.
De två största upptäckterna vi gjorde under den här fasen var att alla luckor i däck läckte (det visste jag egentligen… för det var det första jag sa när jag vi var och täckte över den, “jag behöver byta alla däcksgenomföringar och ventiler”) och att laddningen till motorn inte fungerade.
Eftersom vi hade extremt begränsad tid mellan sjösättningen 17/5 och avfärden den 26/6, så blev det inte så mycket fixat. Det som gick att lösa löste vi, men i huvudsak noterades bristerna, läckor täcktes provisoriskt med presenning och lock (fastsatta med butyltejp), och så fick det hamna på listan över grejor att lösa under gång.
Att båten flöt och kunde röra sig framåt triggade också några nya inköp från listan på “måste”-prylar:
Ny säkerhetsutrustning som livboj med ljus, flytvästar Baltic Legend SLA 165 – självuppblåsande med sele, ljus och sprayhood samt plats för PLB (https://www.sjofartsverket.se/sv/sjo–och-flygraddning/ansokan-och-registrering/registrering-av-nodsandare/ – kommer att skaffas nästa år innan vi ger oss över Östersjön), modern VHF, AIS-transceiver, gasolvarnare, kolmonoxidvarnare, men även lite bekvämlighetsgrejor som en tankmätare och kastruller som fungerar på induktionshäll. Glas-glasen och porslinsmuggarna som kom med båten hade vi redan bytt ut mot metall-dito som vi tog hemifrån.
Sjökort skaffades: Tyska kort över västkusten hade jag köpt på rea redan i höstas. De hade jag kunnat klara mig utan, det hade räckt med mitt gamla kort för att komma upp från Varberg, men när jag skaffade dem visste jag inte om vi skulle få plats här uppe eller inte. Det hade alltså kunnat vara västkustsegling under sommaren och då hade de behövts. Jag skickade dem till min pappa när vi kom hem eftersom jag aldrig mer kommer att behöva dem.
Kort över Göta Älv, Trollhätte Kanal, Göta Kanal, Vättern, och Vänern beställde jag direkt från Delius Klasing, sportbootkarten satz 14 (betald länk, https://amzn.to/46onKXu). Hade jag köpt sjöfartsverkets hade jag behövt köpa tre delar för att få relevant täckning, Trollhätte+Dalslands kanal, Vänern, Göta Kanal, vilket framför allt hade blivit dyrare. Även dessa sjökort kommer att få nytt hem så småningom.
Fler sjökort än så ville jag inte köpa – vi visste ju fortfarande inte om vi skulle komma längre än utanför hamnen i Varberg…
Jag hade också tur och lyckades sälja båtvagnen ett par dar innan vi lämnade Getterön för gott, det var ett av de större problemen som behövde lösas efter sjösättning. Man får inte ha vagn i Herräng så det blir att skaffa Tyresöstöttor istället.
Fas 3 – Själva resan
Som tur var så var det inte så mycket mer än “segla och casha upp för övernattningar och mat” som hände, om man skall brutalsammanfatta, med de få undantag jag redan har skrivit om.
Största kostnaden var kanalavgifterna (Trollhätte kanal 1100:-, Göta Kanal 9240:-) och gästhamnsavgifterna, följt av mat eftersom vi åt middag “ute” i princip varje dag. Vi observerade att gästhamnsavgifter är en funktion av tillgång vs efterfrågan, de hade sällan med nivån på service eller hamnens kvalitet att göra.
Sedan kommer troligtvis sjökorten följt av bränsle – det gick cirka 130 liter diesel under hela färden. Den enskilt dyraste oväntade utgiften var avgasslangen, 1200:- (800/meter, seasea).
En reflektion är att vi absolut hade kunnat äta billigare än vi gjorde, om det bara var kostnaderna som var kritiska:
- Vi hade kunnat laga mer mat själva, men det hade tagit tid från framförandet av båten. Det är dessutom rätt schysst att få maten serverad jämfört med att handla-laga-diska-etc själv!
- Vi hade kunnat äta mer av campingmaten där kostnaden redan var tagen för flera år sedan. Jag tog med i princip allt vi hade liggande hemma i vandringsförrådet och det hade räckt nästan hela vägen hem för oss tre. Jag har dock viss erfarenhet av att äta frystorkat / konserv under längre tidsperioder och det gör mycket för förmågan att äta lagad mat minst en gång per dygn.
Alltså gick vi ut och käkade nästan varje dag efter vi hade lagt till.
Det som vi upplevde som mest trevligt av det frystorkade var “musli”-frukostarna – det hade man kunnat ratta själv med ett paket havregryn och mjölk såklart. Sämst av det frystorkade var blå bands ostpasta som smakade gammal risosto med extra fotsvett tätt följt av risgröt med jordgubbssmak.
Eftersom kylboxarna fungerar bra, till den nivån att en burk cola hade fryst sönder över natten vid ett tillfälle, handlade vi färskvaror när vi kunde. Lunch blev därför i praktiken inte frystorkat utan mackor eller varmkorv tillagad i termos, så det gick åt mindre “påse” än vi hade räknat med.
Vi hade också med oss 10 paket tortillabröd – tortillabröd är väldigt lagringsstabilt och passar till nästan allt, från frystorkade grytor till varmkorv, samt runt 100 burkar och flaskor dricka/Ramlösa. Blasket gick åt fort i värmen och behövde fyllas på under tiden.
Ryktet säger att det fanns pilsner och ett sortiment nautisk dryck, dvs gin och rom, ombord också.
Gick något sönder utmed vägen?
Två fendrar sprang läck när de gjorde sitt jobb, en båtshake gick sönder eftersom jag var optimistisk över vad den skulle tåla, och så skruvade ena mantågsremmens vantskruv ur sig trots låsmuttrar och ramlade av nånstans utanför Mariestad. Spännband ersatte (buntband på bilden, men det var den tillfälliga tillfälliga lagningen).
I Oxelösund såg vi att skruvarna på ett av gångjärnen till locket på babords bänk i sittbrunnen hade försvunnit, oklart vart, och på väg till Stavsnäs gick översta travaren på storseglet av.
I övrigt är det inget som har rasat!
Var det något som var klockrent onödigt att ha med?
Vi hade oceaner av reservdelar med oss som har legat och tagit plats. De kom med båten, bland annat en hel extra uppsättning stående rigg (dvs, den gamla stående riggen). Där hade vi kunnat sortera bättre innan vi åkte, men det hann vi inte. Det var till exempel en låda med grejor som vi inte hade noterat att de var till den gamla toaletten. Några skruvar, muttrar, butyltejpen, användes från reservdelsförrådet.
Saker man inte vet vad de är vågar man inte kasta, det låg ett par mysko ringar i reservdelslagret. Det visade sig vara transportsäkringar till solcellsventiler, vilket upptäcktes när vi bytte ventil i Kungälv. Så de fick följa med den gamla ventilen till återvinningen.
Fiskeutrustningen som följde med båten glömde jag ta hem, så det låg en väska och tog plats. Vi ville inte stå och slabba med fiskrensning, plus att insjöfisk inte är min favorit ändå. Hade man verkligen velat så fanns det hardfiskur att plocka levererat och klart på bryggan i Stavsnäs 🙂
Samma gäller verktygen – hela ena sidan av salongens bänkar var full med verktyg och med ett kritiskt öga kanske 1/3 kunde tagits bort utan någon som helst risk. Där kommer vi gallra rätt hårt, nu hade jag med mig allt från fasta nycklar till elektrisk sticksåg.
Många av elgrejorna behövdes aldrig – delvis för att det inte fanns behov längre (laddningen började fungera), delvis för att jag inte ville störa ett fungerande system när det väl hade börjat fungera. Vi hade även skaffat ett litet inverterelverk som vi aldrig använde eftersom vi fick igång laddningen, retrospektivt en onödig kostnad, men det visste vi inte när vi gav oss av. Hade generatorn på motorn inte kommit igång hade vi fått köra den på fördäck när vi gick genom kanalen.
Vi hade med oss grejor för att göra riktigt kaffe. Det kunde vi låtit bli, torrkaffe var tillräckligt bra och riktigt kaffe var för mycket slabb. Det kunde vi faktiskt räknat ut i förväg.
Vi hade två smörknivar med oss. En räckte, och det var tur det, för den andra blev silikonskrapa… men vi kommer inte ersätta den!
Vilken pryl användes mest?
Kikaren som kom med båten var den enskilt mest använda grejen vi hade med oss.
God tvåa är avfuktaren, som även den kom med båten. Det är guld att kunna torka upp kabinen snabbt när man har landström.