Båten kom med en Noaställning – en i grund och botten rätt bra konstruktion även om den är något plockig att få ihop om man inte har märkt den.
November -23 monterade vi ställningen första gången, med hjälp av min bror. Det blev något av en gissningslek men vi fick ihop det till slut.
Det visade sig dock att presenningarna som följde med var lite små, och kombinerat med lite allmänt otät lucka över motorrummet så började länspumpen (som jag genialiskt hade monterat att gå igång med nivåstyrning) att pumpa och vägrade stänga av sig – hörde jag på kameran jag hade igång i båten.
Så jag och sonen tog tåget ner till Göteborg den 26:e december -23 och fixade nya presenningar (på förekommen anledning påminner jag om att båten stod i Varberg den julen). Det gick relativt smärtfritt bortsett från att det var tågkaos och 7 timmar försening på väg hem igen.
Vid demontering våren -24 så märkte jag upp ställningens stöttor med vävtejp, från svart, via svartsvart, till svartröd, rödröd och slutligen längst i aktern röd. Det blev något enklare att få upp den året efter.
En grej som jag inte har varit helt nöjd med är hur ställningen sitter fast på däck. Det är en “däcksställning” (Från produktbeskrivningen “Däcksbenen ställs direkt mot rufftaket, relingslisten eller annan lämplig plats för bästa stabilitet”) och för att få fast dem – det är inte mycket till kant på båten som syns på bilden – var de moddade med genomgående bult som sätts i fenderöglan på mantågsfästet.
Dessutom ville jag ha ut presenningen från skrovet lite mer. Att sätta rörisolering på repen gjorde viss skillnad mot skavet, men presenningen ligger mer eller mindre rakt mot fönstren plus att det inte blir någon luftcirkulation. Det finns olika skolor gällande cirkulation, vissa krympplastar ju båten, andra, som min far, ställer den luftigt.
Eftersom Noa är ett märke som finns kan man köpa till delar för att bygga om ställningen till en utliggarställning så att det är en stång längs med skrovet som håller ut presenningen. Att hitta exakt vilka delar som behövdes var dock något av ett pyssel, men det gick till slut.
Steg 1, som genomfördes för ett par veckor sedan, var att byta ut bultarna i fenderfästena mot utliggarfästen som sitter i mantågsstöttfötterna. Detta var något smidigare.
Därefter skaffade jag utliggarrör (12 meter, vilket är för långt, men hellre åt det hållet än tvärtom, det går att kapa och det var inte märkvärdigt dyrare än 11 meter), fästen till utliggarrören, pulpitanslutningar, och förlängningar till pulpitbenen.
Det tog ungefär 2 timmar att montera utliggarna, knepigast var som vanligt att inte tappa skruvarna på marken… jag såg en gubbe häromveckan som monterar ställningen redan när båten ligger i sjön, det hade jag aldrig klarat av att göra. Det var fem vändor extra på stegen den här gången.
Pulpitbenförlängarna kläms fast på pulpitbenen, vilket ser lite halvdodgy ut men det blev ganska stabilt.
Noa verkar ha bytt skarvmanicker sedan ursprungsställningen köptes, istället för vridskruvaklämkilafast så var det isticksgrejor, så det var väldigt smidigt att sätta ihop utliggarrören, man kunde sätta dem ett och ett och sedan bara jacka i och vrida fast. Främre rören hängde jag fast ena kanten i mantåget för att det inte skulle vrida loss sig eller ramla ner under arbetets gång, men i övrigt var de självbärande.
Pushpitbenen visade sig vara alldeles för långa med förlängningen monterad, så där fick jag göra en fix och byta ut gamla benet (en plastögla som sitter innanför klämgrejen till pushpit) mot benet från förlängningen (två plastöglor som sitter utanför klämgrejen till utliggarröret). Noa hade hjälpsamt nitat fast övre klämfästet så det inte skulle ramla loss, så det borrade jag loss. Sedan var det bara att byta gammalt rör mot nytt och köra på.
Nästa helg blir det finjustering och på med presenningarna, sen får båten sova till våren.