På kvällen den 1/7 hade jag alltså hittat ett segelbåtsforum där det bland annat diskuterades avstånd mellan Göteborg och Varberg (vilket var vad jag letade efter för jag orkade inte mäta i kortet…) och LADDNINGSPROBLEM MED YANMARDIESEL.
Vid det här laget hade jag i princip lagt ner att försöka fixa laddningsproblemen, jag hade inte haft tid att ta loss generatorn och kontrollera den, och om det var problem med laddningsregulatorn var det rätt kört ändå för den modellen av TWC som sitter i båten – “Hella Power Regulator” är oreparerbar (https://www.sagdahl.se/twc.htm) och går inte att få tag i längre. Att ersätta den hade troligen krävt en större ombyggnad (vilket skall göras på sikt – Victron…)
Postningen nämnde att problemhavarens laddningslampa inte lyste, och då kommenterade någon med följande (i sammanfattning):
“Laddningslampan på vissa äldre generatorer är kritisk för det är genom den som gör att generatorns lindningar magnetiseras så den kan börja generera ström”.
En snabb kontroll på laddningslampan (som hängde lös innanför instrumentpanelen pga plast…) visade att japp, den lyser ju inte.
Trasig? Nepp…
Men det sitter kablar som man kan följa söderut. Så det gjorde jag, och hittade ett glapp, och fixade det, och lampan började lysa, och generatorn började generera ström!
Notera att det här med lampan inte har stått någonstans där jag har tittat innan, kunde ju varit fint i Pentas verkstadshandbok med den infon tex.
Sålunda utrustade med fungerande laddning kastade vi loss från Kungälv den 2/7, vinkade hejdå till fästningsfåren, och började stäva norrut, nu med tre man i besättningen.
Sevärdheter som “grustaget jag såg när jag var liten”, “ale kommuns vattenverk”, “bryggan vid smörjoljefabriken i Nol”, passerades.
Älvängen, där jag växte upp, visade sig vara minst lika vackert som Göteborg sett från Älven. Jag tog ett par bilder att ha som förlaga till gamla ruckel på min modelljärnväg.
Kanalbåten Juno mötte oss i bron vid Lilla Edet, och sedan var det dags för första slussen!
I Trollhätte kanal kommer vattnet underifrån, och man slussar genom att hålla båten i resonabel riktning med hjälp av båtshakar. Detta fungerar rätt bra om man befinner sig på en slät sida i slussen som har ringar/pollare att ta tag i, som på bilden. I de andra slussarna i Trollhättan är babords sida i princip rått berg med lite pelare på. Rätt mycket otäckare…
Slussen passerades utan större problem, och vi for vidare. Från älven skådade vi Rasta i Lilla Edet som tydligen har det första halmtaket som byggdes på vem vet hur många år men massor.
Älven norr om Lilla Edet är betydligt finare än söderut – man kommer bort från industrilandskapet och upp bland kullarna – annars hade ju inte slussarna behövts. Kor (sjö-kor? :-)) betar i strandkanten.
På vägen såg vi också Sjöfartsverkets fartyg prick-björn som lagade prickar.
Väl framme vid slusstrappan i Trollhättan hörde vi på VHF:en att det var ett fraktfartyg på väg söderut och detta blev inledningen till resans första större stando (https://svenska.se/saob/?id=S_10817-0142.2lCh&pz=7).
Viss skadeglädje inföll dock när vi såg att alla som hade stressat förbi oss på väg upp låg och väntade. Till slut fick vi slussat upp oss tillsammans med alla andra, och eftersom vi även mötte båtar på väg ner i slussarna kändes det rätt kaotiskt.
Sammantaget tog det ungefär tre timmar för oss att komma från botten av slusstrappan till gästhamnen vid Spikön i Trollhättan – kanalbolagets gästhamn var full. Den har nominellt 15 båtplatser, men de är långsides och man mätte nog när normalbåten var max 30 fot. Numera är normalbåten betydligt större än så.
Vid spikön låg den K-märkta motorbåten “Caprice” – https://www.classicboatmeet.se/cbm-boat/caprice/
Kvällen i Trollhättan var relativt o-upphetsande. Vi käkade indiskt och gick och la oss.
Nästa dag for vi vidare mot Vänersborg. Jag lyssnade på VHF:en under frukosten för att kunna ta rygg på första bästa järnvägsbropassage och vi kastade loss strax efter 10. Sen kom regnet.
Även i Trollhättan har man en lyftbro, men den fungerar, så vi kom ut ur stan relativt smärtfritt. Det började regna, och vi såg på AIS:en att det låg ett lastfartyg i Brinkebergskulles sluss så jag ropade upp kanalcentralen, meddelade att vi vill ha ett lyft när det var nere, och sedan var det stando nere på älven igen.
Till slut fick vi komma in i slussen (som är början på en lång, smal kanal mot Vänersborg) – notera den otäcka halvöppna sidan på fotot – men det verkar som om de glömde bort oss för jag fick ropa upp dem på VHF:en. Fick aldrig något svar, men de stängde portarna och körde upp oss 
.
Sedan tog den smala kanalen och mer regn vid.
I Vänersborg tankade vi blankdiesel, handlade mat, och reflekterade över väderrapporten innan vi knöt oss.
Prognosen hade ändrat sig sedan jag kollade i Göteborg, så vad som ursprungligen lutade mot 2 nätter i Vänersborg för att vänta ut blåsten fick nu bli 1 natt och sedan över Vänern för att komma före stormen – 20 m/s sydvästlig var prognosen på söndag den 7/7 och i sådana vindar är det inte trevligt någonstans och framför allt inte på Vänern.