Sonen och jag tog oss ner till Varberg med tåg, underligt nog blev vi inte försenade.
På plats hade vi tänkt ta Getteröbåtarna från turistdistriktet till marinan, de lägger nämligen till vid mastkranen, men uppenbarligen var infon på webben något gammal och de började inte köra förrän på måndag efter midsommar, så efter lite meckande blev det taxi.
Innan vi for ut blev det dock ett stopp på Khoki sushi som har redigt bra ramen (men det är typ 50/50 om de har den inne så det blev bimibap).
Anledningen till att vi åkte ner till Varberg relativt tidigt var att vi skulle ha tid att ta oss upp till Göteborg och älven om det var skitväder, men så var det ju inte, dödshettan var på Västkusten veckan efter midsommar.
Jag jobbade dessutom heltid måndag-tisdag, men vi fick gjort en hel del ändå på kvällarna: Vi lyckades få vår ramen en av dagarna, satte på sprayhooden (låg i båten, helt ny och oanvänd, i sin kartong, specialsydd av Rössy kapell), bytte olja och filter, bytte electroluxventilen som totalt hade skörat (250:- för en ny i plast på seasea, jag återanvände den rostfria kupolen), skruvade fast lite grejor som eluttaget vid navigationsbordet.
Vi såg även lite tyska, holländska och danska båtar av varierande coolhetsgrad.
En sak som märktes tydligt jämfört med när vi var i Varberg i vintras är att turismen har dragit igång, till exempel sålde Ica “Handsågad klar-is”, 6 bitar, 75:- .
Det finns också en ställplats för husbilar på Getterön, vi gick förbi en dag för att handla i den svindyra butiken och hade behövt C-stridsdräkt på oss, det var såpass mycket tändvätska i luften att det var tveksamt om man hade kunnat tända en tändsticka utan att det tog eld.
På onsdag konstaterade vi att nu fan drar vi, tog loss allt som var vårt från bryggan, vände skylten till grönt och kastade loss mot Bua. Bua kändes som en lagom första etapp, ca 12 distans, och som medlem i Varbergs båtklubb kunde man dessutom ligga en natt gratis där. Sonen sattes vid rodret så jag kunde vara med på projektmötet från sjön.
Seglatsen (vi körde dock för motor – medvetet val eftersom vi skulle gå kanalen upp, jag ville ha eventuella motorras på andra ställen än älven…) gick bra, och vi la till i Bua hamn utan större problem annat än att de hade en skum grej som kallas för “mooring lines” som jag inte hade sett innan. I korthet fasta ankare med en bit tross som man knyter fast i båten. Tog ett tag att översätta sjökortets påstådda akterbojar till detta, men när vi väl såg dem var det ju helt okej.
Snackade lite med tyskarna brevid som hade gått Trollhätte kanal förra året men skulle till Läsö och Skagen i år.
Bua visade sig vara ganska civiliserat, troligtvis för närheten till Ringhals.
Vi handlade lite färskvaror samt cirka en liter solfaktor 50 – jag hade klarat mig rätt bra men sonen som inte hade varit ute särskilt mycket under våren (praktik, skiftarbete, …) fick en ganska elak solbränna på väg upp och blev helt utslagen på kvällen. Den tilltänkta kebabpizzan ersattes därför av mjukkonserv.
Hamnen bjöd på underhållning – de sjösatte en gigantisk bavaria med en (i vårt tycke i alla fall) rätt så klen kran. Kranen stoppade 3 ggr pga hård motorlast och vi trodde att den skulle knäckas som tändstickor, men det gick bra till slut.
