Vi lättade från Spiken strax efter 9 på fredagmorgon med ett relativt tungt molntäcke ovanför oss. Väderprognosen lovade upp till 13 i byarna, jag misstänkte att det skulle bli mer, och valde att förbereda stormfocken.
Läckö slott dök upp vid horisonten och vi satte segel när vi var utanför farleden.
Regnet låg tungt över Hällekis på andra sidan Vänern, men visade inte några tecken på att dra sig ut över sjön vilket var skönt.
Det blåste upp mer och båten gjorde 6-7 knop på tvåans rev och stormfock när vi började närma oss Mariestadsviken. Efter att ha fastställt vår position med hjälp av båken på Island och kardinalmärket vid Leskärs grund trixade sonen in båten i farleden under segel. Här gissade jag att vinden började närma sig 15 i byarna och familjen upptäckte att segelbåtar lutar när det blåser 🙂
Regnmolnen började se hotfulla ut och kombinationen med hög vind, okända vatten, risk för regn, och kryssen förbi Mariestad gjorde att jag bestämde att seglen skulle ned innan vi gick in i inseglingen till Mariestad.
Ungefär samtidigt dök en kompis med gast upp i sin stortriss, i full fart inifrån Mariestad.
Mariestad såg till att börja med ganska inbjudande ut, men det gick över.
Ungefär 1 NM från hamnen kom ett regnoväder som sänkte sikten till ett par hundra meter och vi kunde inte se sjömärkena längre. Då kändes det rätt bra att ha tagit ned seglen. Vi styrde in mot hamnen för att få en fast position och sedan var det kompasskurs kombinerat med GPS och hamnens enslinjer som gällde för att hitta norrut. Jag konstaterade att det hade varit bra om jag hade tänkt på att sätta upp radarskärmen innan vi gav oss iväg, enligt mitt papperssjökort skall det sitta en RACON-fyr under Torsöbron.
Resten av färden mot Sjötorp var relativt händelselös – det var knappt några båtar ute – och vi la till i Sjötorp ungefär 6 timmar och 30 distans efter vi kastade loss.
I Sjötorp kan man göra på två sätt, antingen köper man en kanalbiljett och går upp en nivå direkt så man lägger sig i kanalbolagets gästhamn, eller så lägger man sig i Sjötorp nedre och betalar extra. Vi valde det sistnämnda för att inte behöva stressa med slussförberedelser plus att jag hade en känsla av att det skulle vara fullt inne i kanalen på grund av vädret. Det visade sig senare vara ett korrekt antagande.
Servicebyggnaderna i Sjötorp var lätt de bästa på hela kanalresan, gott om plats, hela och rena. I övrigt kändes det lite som en turistfälla. För att vinna lite tid på morgonen nästa dag köpte jag kanalbiljett – ytterligare en sak jag inte har vågat köpa innan vi verkligen var på plats, det gick på strax under 10000, och checkade in i kanalen.
