När vi förberedde för avsegling på morgonen den 19:e upptäckte jag att översta travaren på storseglet hade gått av.
Underligt nog hade vi inga i reserv trots att i princip allt annat fanns dubbelt på båten (inklusive en dubbel uppsättning stående rigg…), men eventuellt hade det inte hjälpt, den är till skillnad mot övriga travare som sitter med plastschackel sydd med ett band till översta metallplattan. Eftersom en kan gå sönder kan två gå sönder – de har ju några år på nacken – och ju fler som går desto mer drag blir det i de kvarvarande, så vi konstaterade att det fick bli motor resten av vägen för att undvika katastroffel på seglet.
Det spelade dock ingen större roll för det var som bäst 1-3 m/s rak motvind alternativt bleke resterande tid av resan.
På väg norröver mötte vi efter ett tag vad som verkade vara hela stockholms segelbåtsarmada. Det var “sista fredagen på semestern” om man hade tagit sina fyra veckor direkt efter midsommar, och det märktes.
Efter de ganska tråkiga avsnitten över Kanholmsfjärden (som har fått namnet Jungfrufjärden av Sjöfartsverket i ett av båtsportskorten – kan man lita på resten av kortet? och Möja söderfjärd passerade vi Möja – läste man Båtnytt på 80-talet så kanske man minns att det är ett seglingsmål som hyllades så ofta det gick.
Någonstans här varnade vår Gobius för att vi hade kommit ned till 1/3 tank också, så nu vet vi att den fungerar! Vi kanske skulle tankat i Stavsnäs, men det var trångt vid macken och vi hade 20 liter på dunk som behövde göras av med innan vintern.
Sedan blev det både roligare navigering och utsikt genom skären förbi Ingmarsö upp mot Yxlan och Blidö.
Även här var det tjuvtjockt med båtar som var på väg söderut, klungor om 8-10 båtar som låg 3-4 i bredd och trängde ut mötande trafik ur farleden (se även sjötrafikföreskrifterna, regel 9, punkt b) och vid ett av de smalare partierna fick vi lägga oss att driva precis bakom en grön prick för att inte bli påseglade eller riskera att gå på böen en bit fram.
Skärgårdsbåtarna gick intensivt i farlederna, så jag funderar på vad seglarna gjorde då. Det fick vi dock aldrig nöjet att se, tyvärr.
Uppe mellan Blidö och Yxlan var det tydligt att vi befann oss i semesterparadiset Roslagen, det var väldigt många hus utmed sundet.
För övernattning valde vi mellan Furusund och Stämmarsund samt ett par platser på Rådmansö i reserv. Furusund sägs vara bra, men turistifierat. Stämmarsund låg dessutom på vägen, så vi la till där.
Hamnen i sig var bra, krogen var acceptabel (vi åt sen lunch, en “toast skagen” vilket i lokalspråk betydde räkmacka med majonnäs) men toaletter, duschar, etc, var total katastrof: brist på toalettpapper på 2 av 3 toaletter, trasiga lås/lampor, skum lukt, på morgonen låg det högar av toalettpapper lite varstans. Vi valde att använda vår Porta Potti istället… och då har det gått rätt långt.
Framåt eftermiddagen promenerade vi till den lokala Ican, och fick lite underliga vägvisningar av google maps… men vi lyckades hitta ändå 🙂
Med livet som insats på de smala vägarna tog vi oss tillbaks till båten, och eftersom vi var lite lack på toaletterna och mackan så valde vi att inte äta mer på krogen utan det blev mjukkonserv i solnedgången till middag efter att ha dunktankat båten.
